Jag har funderat på det här med lösa hundar, vilket är ett "problem" jag stöter på nästan dagligen där jag rastar mina hundar (ett väldigt hundtätt promenadstråk).
När en hund kommer framspringades, lös, så framkallar det oftats en enorm irritation hos den andre hundägaren. Fullt förstårligt kanske fast jag känner ändå lite medlidande för en del hundägare som får denna, oftats väldigt otrevliga, utskällning.
Självklart finns det de hundägare som helt respektlöst släpper sina hundar både här och där utan att ta hand om konsekvenserna. Men jag tror inte att de är så många! De flesta vill sina hundar väl och vill vara omgivningen till lags. (När ens hund springer fram till en annan så är det ju också sin egens hund som uttsätts för en risk). Men vem lyssnar på de ursäkter man som desperat hundägare kommer springades med när ens hund har slitit sig? De flesta slår dövörat till och kör den vanliga raddan: "har man inte pli på sin hund ska man inte ha den lös" etc... Det är helt sant, men vart finns det utrymme för den mänskliga faktorn? Alla begår misstag, alla kan inte se allt, alla är nybörjare i början och alla kan ha otur.
Jag vet att det är läskigt när en främmande hund kommer framspringades, har själv en väldigt osäker hund efter ett påhopp. Men jag kan ändå se att det kanske inte var den andres rena ondska som gjorde att det blev som det blev. Hundar kan slita sig, hundar kan göra något oväntat och hundar kan bli skrämda av saker som vi männisjor inte ser eller förstår. Och om man ska kunna ha sin hund lös så måste man helt enkelt öva, det kan man inte komma ifrån. Självklart kan man börja i lina eller i inhängader eller med speciellt utvalda hundkompisar men för alla kommer den dagen då man för första gången går med sin hund lös och har kapat alla säkerhetsåtgärder. Kan man inte chansa så kan man ju aldrig ha hunden lös.
Det finns INGEN som helt ärligt kan säga att den har 100% koll på sin hund! Säger man det så har man för liten kunskap. Självklart kan man då välja att ha hunden i koppel, och för många hundar och deras ägare så är det ett måste. Men jag tror att vi alla är eniga om att det finns de hundar som klarar av att vara lösa och att det inte borde vara 24/7 koppeltvång överallt. Även dessa hundar som "alltid" går så fint kan springa fram till en främmande hund, även om de aldrig har gjort så förr. Det är ett djur vi har införskaffat, ett djur som mår bra av att få vara djur.
Jag tycker i alla fall att det är synd att hundägare har en sådan negativ attityd gentemot varandra istället för att hjälpas åt. Ser ofta förtvivlade hundägare vars hund har slitit sig och de gör allt för att få in den igen. Så går det förbi en hund, deras hund springer fram och den redan tårögna hundägaren får sig en utskällning som heter duga... Eller den första gångens valpägare som tränar och tränar och har en hund med stor potetial. De släpper den för första gången och tyvärr behövde de öva mer, de får en utskällning när den glada valpen springer fram för att hälsa på en annan hund och vågar aldrig släppa sin valp igen... Det är lite synd faktiskt.
Självklart kan man förklara att man inte vill träffa andra hundar. Men det skadar inte att lägga till "jag vet att det kanske inte var ditt fel, men hund är väldigt rädd för andra hundar. testa att ha långlina kanske? lycka till!" Tro det eller ej så funkar detta ibland även på de "onda". Märkte det när jag var ute för några månader sedan. Har sett en hund flera gånger som går lös och hundägaren har ingen koll... Den springer fram till andra gång på gång men går ändå lös. Självklart är denna hundägare inte alltid så populär bland andra hundrastare... När denna hund sprang fram till mig och mina hundar så försökte jag vara ändå så trevlig som möjligt. Det funkade! Hundägaren började prata och efter ett tag bestämde den sig för att långlina kanske var ett alternativ. :)
Har själv varit både den hundägaren vars hund blivit påhoppad och den hundägaren vars hund har slitit sig och sprungit iväg. Idag går min ena hund lös och det har inte varit några andra incidenter med andra hundägare. Min andra hund går i långlina eftersom jag inte är helt säker på honom ännu. Men jag känner ändå för en del hundägare som står helt förtvivlade och handfallna när de gör så gott de kan och vet och sedan får en avsnäsning när de redan är förvirrade och rädda... Alla ä inte onda, det finns de som försöker lära sig! Ibland gör man fel, men förhoppningsvis hjälper det än att göra rätt nästa gång. Och man blir så mycket mer motiverad när man vet att andra hundägare stöttar en!
Många blir vi på våra kurser, ibland upp emot 35 stycken! Inte konstigt när vi har så himla kul ;)
Agilityn är ju helt klart en deltagarfavorit, men vi har också många åskådare som står och hejar på.
Clara har charmat in sig hos två norska tjejer som lånade henne under agilitypassen. Alla tre hade väldigt roligt!
Som hundägare måste man ju ut i ur och skur och här har vi några tappra deltagare på skogsaktiveringen! Det blev köttbulleträd, sökvningar, uppletande och lite balansövningar.
Några sköna sommardagar har vi fått, men då är det viktigt att se till att hunden får i sig tillräckligt med vatten och inte blir för varm!
När människorna har teorigenomgång så får hundarna lite gratis vila och passivitetsträning!
Tänk vad vuxna människor är kapabla till! Här spelar vi lite "mystiska" och letar godis på marken, en storhit bland hundarna i alla fall!
En väldigt duktig pudel och lillmatte provar på hjärngympa.
På fredagarna har vi en väldigt uppskattad skattjakt, den här veckan med pirattema! Och vem kan inte bli nyfiken när hundinstuktörerna ser ut såhär?
Fullt ös medvetslös på fredagsstafetterna!
